Hands up for female truck drivers!

Jag jobbar på en förskola där vi arbetar mycket med genus. Att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett kön, tjej som kille, är självklart för mig.

Med det sagt så började jag min semester igår med att följa med Anders en dag på hans jobb. Å hur trevligt det än är att sitta och vara ett vackert kuttersmycke i högklackat medan han går runt och gör sina manliga saker med den manliga lastbilen- så är det inte riktigt nått för mig, utan jag vill ju hjälpa till å jobba! Anders har också för länge sedan insett att hans fru är värdelös som kuttersmycke, och såg fram emot att få hjälp med sitt rätt så slitsamma arbete. Han kör pappersmassa från hamnen till en fabrik vid falun. Där lossar han av den från sidan på lastbilen med en truck. Sedan åker han och lastar på papper som han kör ner till hamnen och så åker han tillbaka och hämtar mer papper i falun som han kör ner till hamnen. Sedan hämter han pappersmassa i hamnen som han kör till falun igen dagen efter. Anders arbetsdag börjar ungefär 3.45 på morgonen och slutar lite olika beroende på hur lång tid de tar på sig i hamnen men runt 18.30-19 tiden oftast. När vi kom upp till Falun så öppnade vi dörrarna på lastbilen och hoppade in i trucken för att lasta ur pappersmassan. Sedan skulle lastbilen sopas av och spännbanden rullas ihop. Jag gick för att stänga dörren på flaket. Dörren hålls upp av en platt pinne som man drar ut från lastbilen för att spärra dörren från att åka igen. Men, vad fn! Den går ju inte att trycka in! Eller ska den vickas åt nått håll? Nä, tryck säger Anders. Jag trycker med armarna, lägger tyngden på och använder benen, dunkar på den men pinnen rubbar sig inte en millimeter. -Anders! Hjälp! Han kommer, trycker, händer inget. Då tar han i med hela kroppen och vips har den åkt in! -Det är ju lite teknik också, försöker Anders trösta mig när jag ledsamt konstaterar att jag har klena spagetti armar. När vi har kommit till hamnen med papperet så hoppar jag ut för att öppna dörrarna. Men vad fn? En dörr sitter fast! Jag sliter och drar, rycker och tar i och tänker att funkar inte lite våld-använd mer! Men dörren går inte upp! -Anders! Hjälp!  Anders kommer, tar i, och dörren rubbas inte. -Men vad sjutton, säger han och drar till. Ingenting. Då tar han i med full styrka och gör ett jätteryck, och vips lossnar dörren! -Teknik? Frågar jag. -Jo, man lär sig med tiden, försöker han trösta mig och mina spagetti armar. Börjar ni se ett mönster? Så här fortsätter det under dagen. Visst är det teknik och olika knep som man behöver lära sig, men jätte mycket bottnar i ren råstyrka. Jag anser mig vara en relativt normalstark tjej som i mitt dagliga liv klarar mig bra. Anders har ju alltid däremot fysiskt varit rejält mycket starkare än mig. En dag i en lastbil, som har hängt med ett tag och börjar känna sig lite trött och sliten och kräver mycket fysisk uppmuntran för att orka med -och så känner sig nog många lastbilar för de får jobba hårt, ger mig en ny syn på kvinnliga lastbils chaufförer! Hur gör de? Jag är så imponerad av dem att det klarar av den fysiska biten! Kvinnor kan och kvinnor är starka! Men jag och mina spagettiarmar inser oss besegrade, i alla fall idag...

Hands up for all female truck drivers!!

Lisa från "Ice road truckers"

Så mysig!

Nu är den klar! Å jag blev så nöjd! Men det var mycket klippande, tummen somnade tillslut och det tog tid innan den vaknade till liv igen:) Det sista man gör med en ragquilt innan den är klar är att tvätta och gärna torktumla den. Det är då den får rätt karaktär och fransighet. Och den blir bara bättre och bättre med varje tvätt! 

Jag la ut den i soffan på altan för att kunna knäppa lite kort på den.

Den är härligt fransig, och tygerna ser bra ut tillsammans, tycker jag.

En hörna på filten. Jag blev riktigt nöjd med den rosa kanten jag sydde på runt om.

Såhär ser baksidan ut på filten. Det är ett storblommigt tyg på vit botten och ett vitt tyg som utgör baksidans rutor.

Jag kommer absolut göra fler filtar i den här tekniken för den blev toppenhärlig!

Jabba Dabba Dooo

Jag gick ut på altan, puffade upp kuddarna i soffan och la mig tillrätta... Plötsligt kom den! Känslan av sommar, sol och semester!!!

Jabba Dabba Dooo!!!

1 1/2

Nu är det bara en och en halv dag kvar till semestern... Nedräkning? Näää hur kan ni tro det?

Det kliar i fingrarna efter att få komma hem och fortsätta sy på min filt. Jag får väll sitta å klippa fransar tills fingrarna blöder ikväll när jag ska titta på goa Ernst:) 

Sommar, sommar, sommar...

Min "Ragquilt"

Ja, mitt nuvarande projekt som jag håller på med är en Ragquilt filt. Jag vet inte vad tekniken heter på svenska så jag kör det amerikanska namnet.  Jag började i helgen med att skära ut lappar, antalet var 4x117 st för att få den mängden jag ville ha. Jag fodrar filten med två lager tunn fleece. Så det tog sin lilla tid kan jag säga. Konstigt hur saker alltid tar längre tid än man tror. 

Här har jag skurit upp mina tyger och ordentligt märkt upp hur många lappar det är av varje tyg.

Sedan är det bara att sy ihop en baksida och en framsida och två lager fleece mellan dem. Jag sydde ihop dem med ett diagonalt kors. 

Sedan är det bara att tömma en stor golvyta och börja lägga ut lapparna. Mitt mönster ska vara blandat men jag har sex bruna bitar och tre rosa som jag vill placera utifrån en tanke. Syrran fick ta emot kort och vara bollplank när jag funderade ut hur bitarna ska ligga. Den övre bilden vissar hur jag la ut lapparna först. Men det känndes inte rätt. Jag stog på en stol med telefonen i handen och tittade ner på bitarna för att få en bra överblick av filten. Jag funderade på om man skulle lyfta ut de bruna bitarna till hörnen och syrran föreslog då att lägga de andra två på långsidornas mitt. Mycket bättre! När man har bestämt hur lapparna ska ligga, kommer det kluriga att hitta ett system som behåller alla bitarna i ordning när de plockas ihop och ska sys samman.

Jag har sytt fast rosa tyg på ytterbitarna för att få en visuell kant på filten. Biten i hörnan har jag börjat klippa upp.

Här har jag klippt två rader för att få till rätt effekt på min Ragquilt. Alla sömmar kommer att klippas innan den är klar. Mitt problem nu är att jag måste slita mig från symaskin och jobba oxå... Men nu är det bara två dagar kvar och sedan SEMESTER!!!!

Happy quilting!

17 år

Igår firade Anders och jag 17 år som gifta. Wow, det är lång tid det. Vi träffades juni -92 och någon månad senare blev vi ett par. Jag hade nyligen fyllt 17 och Anders var på väg mot 25. I den åldern var det en stor ålderskillnad men vi har aldrig märkt den. De enda gångerna åldersskillnaden gör sig påmind är när vi diskuterar minnen från barndomen som musik och TV. Då märks det.

Vi var tokkära och förlovade oss på julaftonsmorgonen -92 hemma i mitt flickrum. Då var det mer ett sätt att visa att vi hörde ihop och några planer på att gfta oss då hade vi inte. Men vi kunde båda se det ligga i framtiden. Åren gick och vi skaffade hund och flyttade till radhus. Efter några år tillsammans kände vi att något saknades, små barnfötter som sprang över golvet hemma, och vi bestämde oss för att försöka få barn. Snart var jag 22 år gammal och gravid. En morgon friade Anders och att jag skulle svara ja var självklart. Jag hade aldrig varit på bröllop, och några minnen av att jag drömmde om hur mitt bröllop skulle vara när jag var barn, har jag inte. Så vi gjorde vår egen grej. Vi hyrde en klänning av en härlig liten dam som hade en bröllopsbutik inne i stan. Varje gång jag provade den fick hon lägga ut den för att göra plats för en växande mage. Att Anders skulle vara med och välja klänning var för oss också självklart, vi gjorde ju allt tillsammans. Min möhippa hade vi på fjärran höjder, där jag fick bada med slöja och krona har jag för mig. Undra om någon har bilder från den kvällen, för jag har inga kom jag just på. Sedan åt vi mat hemma hos en av tjejerna, det hela var en lugn tillställning men roligt. Anders svensexa var en blötare historia, han kommer ihåg att han fick åka rullstol över torget. När vi vaknade på morgonen den 28 juni -92 sken solen men det skulle bli en lagom varm dag. Jag gjorde håret och allt fix hos en kompis mammas salong. Vi var till fotografen och knäppte kort. Det var någon timmes väntetid och då vi var hemma hos pappa. Han knäppte kort också och i efterhand är det mina favoritkort. De är mer naturliga. Anneli, Lina, Louise och Jessica var underbara små brudnäbbar. Min klänning var en riktig gräddbakelse med puffärmar och stor kjol. Bröllopet hade vi i vår lokala kyrka. Vi valde mer amerikanskt stuk med på ingångsmarshen och Pappa gick med mig längs altargången ner mot Anders. Vi hade en fantastiskt duktig tjej som spelade orgel och sjöng gudomligt och hennes kompis spelade saxofon så jag ryste ut i tåspetsarna. Bröllopet var vackert och jag var så lycklig, det kändes så rätt och härligt och i magen vilade en liten bebis. Framtiden var ljus och lycklig. Vi åkte till festen i en blå och vit Chevrolet Bellair -57. Festen hade vi i en samlingslokal på svärföräldrarnas kolloniområde. Vi hade katering, nått köttigt med bea och potatis gratäng till, har jag för mig. Vi bjöd de närmsta och de som reste på mat för att hålla nere kostnaden. Alla kompisar kom sedan på kvällen och festade med oss hela natten lång. Då bjöd vi på dricka och vickning och svärfar grillade korv på kvällskvisten. Vår bröllops dans hade vi till Bryan Adams "Everything I do, I do it for you". Nån dag senare åkte vi på kryssning till Helsingfors, men det är en annan historia. 

Ja, så nu 17 år tre barn och många minnen senare, hade vi Date Night och firade. Barnen fick utrymma huset för att ge mamma och pappa egen tid. Igen åt vi kött och bea, nästan lika gott nu också. Vi tittade på 3D film och åt mumsig kladdkaka (som det finns kvar utav nu också:). Vi pratade om vårt liv de senaste 17 åren och vad vi hoppas ska hända under de kommande 17 åren. En härlig kväll tillsammans med min livskamrat. 

Love you!

Tillökning...

Jaha, då har det flyttat in fler i detta redan trånga hushåll. Men nytillskottet kräver försvinnande lite mat och minimalt med omsorg. Men sprider ändå glädje runt omkring. 

Först gjorde jag denna lilla uggla som fick andra ögon och en liten stjärna.

Sedan ville Pontus ha en uggla som var rosa så då gjorde jag den här till honom.

Så nu bor det tre stycken små ugglor hemma hos oss. Snart kanske de blir fler... Vem vet?

Ho hoo, Mamma!

Idag är det Mors dag. Linnea uppvaktade mig med frukosten färdig när jag kom upp. Tack hjärtat! 

Min lilla mamma skulle ju oxå uppvaktas. Jag har spanat in ett mönster på internet som jag har varit sugen på att testa, och det kändes som en bra present till mamma. Sagt och gjort. Mönstret printades, tyg matchades ihop och saxen satte igång att jobba. Snart så kunde jag nästan känna hur fjädrarna börja yra runt omkring och efter några timmars jobb hade en ny liten varelse fötts:)

För mig var det kärlek vid första ögonkastet. Den blev så söt! Jag har inte anammat uggletrenden som svept genom Sverige. Men den här lille krabaten blev riktigt gullig!

Jag är lite indiskret och visar hur den ser ut undertill/bakifrån.

Den har en liten "rumptipp" bak också.

Jag la i lite tyngd i botten för att ge lite stabilitet åt den när den står.

Mamma verkade uppskatta den och tackadeså mycket. Jag ser framför mig att den får flytta ut till kollo med henne. Där skulle den nog trivas, tror jag:)

Jag blev så frälst att jag genast satte igång med en ny, denna gång en som ska få bo hos oss.

Den här fick en svart näbb med glitter på istället och annat tyg på magen, men den blev lika söt:) Jag tror att den snart kommer att få ett gäng kompisar, den blev ju så gullig:)

Ha en skön söndagskväll!

Första sommardoppet!

Äntligen var det dags för årets första dopp i poolen! Barnen har väntat hela dagen tyckte de...

Härligt med sommar och bad:) Jag har också badat, men det är inte förevigat på kort som tur är... Men vänta lite... Här var visst ett kort. Jag slänger med det oxå!

Dieten jag började i går kväll, bestående av chips och dipp i kombination med den grymma workouten jag får när jag zappar på fjärrkontrollen, har verkligen gett resultat! 

Hello boys! I'm back!!

 

Jag vaknade tidigt idag och låg och kollade på syrrans blogg. Hon är såååå duktig och skriver ett inlägg varje dag:)!❤️ All heder åt henne. Själv var det ju ett tag sedan jag skrev...

Filten blev klar tillslut i alla fall:) Fast det blev ingen filt, det blidde ett överkast i stället:) Rutorna blev så stora, 60x60 cm, så då gjorde jag överkastet vi hade pratat om istället. Men fasiken vad stort och bökigt det blev att hålla på med! Jag fick bre ut mig på golvet i vardagsrummet, men det räckte knappt till, trots att jag sköt undan möbler. Jag kände att det det blev så stort och krångligt att jag fick riktigt ta tag i mig själv och bestämma mig för att göra klart det!

En färdig ruta. Den här sitter i mitten på överkastet.

Tre rutor ihopsydda. Det här är en kortsida.

6 rutor tillsammans. Totalt är det bara 12 giganstiska rutor som utgör den största delen av överkastet.

Här har jag har brett ut mig på golvet och håller på att nåla och sy ihop allting. Jag har ingen vadd i utan jag sydde bara ihop två gamla lakan och la som understycke. Sedan fäste jag rutorna mot understycket i omgångar. Det blev bra. Överkastet blev "tungt" i känslan men ändå hanterbart att sy, förvara och använda.

Nu är det klart! Jag blev riktigt nöjd!

Jag är riktigt nöjd med detaljer som rutorna innuti de stora rosa rutorna. Den rosa rutan är ju uppbygd av fyra hörn från 4 av de 12 rutorna. Det blå/rosa/beiga tyget är ett långrandigt tyg som jag "mönsterpassade" för att få till snygga rutor innuti den rosa rutan när allt satt ihop. Om du rullar upp till bilden som visar en ruta så kanske det är lättare att förstå. Ränderna möts ju på olika sätt beroende på om man lägger tyget med randen vågrätt eller lodrätt. På de andra bilderna kan man också se hur den färdiga stora rosa rutan "byggs upp". Sängen är förresten min älskade farmors säng som jag ärvde efter henne:)

 

På långsidorna av överkastet sydde jag på långa stycken av tyger som fanns i överkastet. Det gjorde jag för att bredda filten till en lagom bredd för överkastet. Det gör det också lätt att se hur överkastet ska ligga på sängen.

Vicky gillar det:)

Men det tog mycket energi av mig att gör klart överkastet så jag tappade lite sug för att sy. Därför har jag inte sytt några fler projekt på ett tag nu. Det har också varit mycket på jobbet som har sugit energi, så jag har mest tagit det lugnt på kvällarna och inte kommit igång med något nytt skapande ännu. Men det dyker nog snart upp något som jag blir intresserad av:) det är rätt skönt att varva perioder av intensivt skapande med perioder av "skaparvila".

Hur har det gått för Anders då med arbete och lastbilskörande? Jo, det har gått rätt så bra tycker jag. 

Det fanns tyvärr inte jobb på en gång, när kortet var klart, på firman som han har övningskört på. Istället fick han praktik där och har åkt och lärt sig turerna. Men nu verkar det som han kommer att få en egen körning och chefen har börjat prata om att skriva papper, så det ser ut att kunna lösa sig!:) Håll tummarna för honom!

 

Han har verkligen kämpat och gjort ett kanon jobb. Han kliver upp mitt i natten och kommer hem på kvällen och stupar i säng efter en liten stund. Han har även sökt jobb runt om i landet. Det är ju såklart inte att önska att han skulle jobba borta på annan ort men han behöver ett jobb. Men nu ser det ju ut att lösa sig här på hemmaplan:)

Idag ser det ut att bli ytterliggare en högsommar varm majdag. Vi ska nog sätta upp vår "lilla" pool idag. I alla fall nu under helgen. Fast det vet inte barnen om. Vi har sagt att den inte kommer upp förrän till sommarlovet. Jag ser faktiskt också fram emot att doppa mig:)

Förresten, vet du vilken film citatet i min rubrik kommer ifrån? "Independence Day"! En film vi såg på bio och tyckte var så bra! Sedan dess har vi sett den många gånger om, dvdn står nere i filmskåpet. Den är fortfarande lika spännande, aktionfylld och kryddad med smart humor! Att det är 18 år sedan den kom ut på bio har jag svårt att förstå... Rekommenderas!