Jag jobbar på en förskola där vi arbetar mycket med genus. Att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett kön, tjej som kille, är självklart för mig.
Med det sagt så började jag min semester igår med att följa med Anders en dag på hans jobb. Å hur trevligt det än är att sitta och vara ett vackert kuttersmycke i högklackat medan han går runt och gör sina manliga saker med den manliga lastbilen- så är det inte riktigt nått för mig, utan jag vill ju hjälpa till å jobba! Anders har också för länge sedan insett att hans fru är värdelös som kuttersmycke, och såg fram emot att få hjälp med sitt rätt så slitsamma arbete. Han kör pappersmassa från hamnen till en fabrik vid falun. Där lossar han av den från sidan på lastbilen med en truck. Sedan åker han och lastar på papper som han kör ner till hamnen och så åker han tillbaka och hämtar mer papper i falun som han kör ner till hamnen. Sedan hämter han pappersmassa i hamnen som han kör till falun igen dagen efter. Anders arbetsdag börjar ungefär 3.45 på morgonen och slutar lite olika beroende på hur lång tid de tar på sig i hamnen men runt 18.30-19 tiden oftast. När vi kom upp till Falun så öppnade vi dörrarna på lastbilen och hoppade in i trucken för att lasta ur pappersmassan. Sedan skulle lastbilen sopas av och spännbanden rullas ihop. Jag gick för att stänga dörren på flaket. Dörren hålls upp av en platt pinne som man drar ut från lastbilen för att spärra dörren från att åka igen. Men, vad fn! Den går ju inte att trycka in! Eller ska den vickas åt nått håll? Nä, tryck säger Anders. Jag trycker med armarna, lägger tyngden på och använder benen, dunkar på den men pinnen rubbar sig inte en millimeter. -Anders! Hjälp! Han kommer, trycker, händer inget. Då tar han i med hela kroppen och vips har den åkt in! -Det är ju lite teknik också, försöker Anders trösta mig när jag ledsamt konstaterar att jag har klena spagetti armar. När vi har kommit till hamnen med papperet så hoppar jag ut för att öppna dörrarna. Men vad fn? En dörr sitter fast! Jag sliter och drar, rycker och tar i och tänker att funkar inte lite våld-använd mer! Men dörren går inte upp! -Anders! Hjälp! Anders kommer, tar i, och dörren rubbas inte. -Men vad sjutton, säger han och drar till. Ingenting. Då tar han i med full styrka och gör ett jätteryck, och vips lossnar dörren! -Teknik? Frågar jag. -Jo, man lär sig med tiden, försöker han trösta mig och mina spagetti armar. Börjar ni se ett mönster? Så här fortsätter det under dagen. Visst är det teknik och olika knep som man behöver lära sig, men jätte mycket bottnar i ren råstyrka. Jag anser mig vara en relativt normalstark tjej som i mitt dagliga liv klarar mig bra. Anders har ju alltid däremot fysiskt varit rejält mycket starkare än mig. En dag i en lastbil, som har hängt med ett tag och börjar känna sig lite trött och sliten och kräver mycket fysisk uppmuntran för att orka med -och så känner sig nog många lastbilar för de får jobba hårt, ger mig en ny syn på kvinnliga lastbils chaufförer! Hur gör de? Jag är så imponerad av dem att det klarar av den fysiska biten! Kvinnor kan och kvinnor är starka! Men jag och mina spagettiarmar inser oss besegrade, i alla fall idag...
Hands up for all female truck drivers!!
Hahaha det här skrattade jag gott åt; du och dina spagettiarmar...haha! Kram från syrran med överkokta spagettiarmar!
SvaraRadera