Hejdå fula köksmöbler!!

Ok, jag medger att det kanske är lite barnsligt att tjata, men jag har tjatat... På Anders. -Det skulle vara jätte trevligt om du kunde måla köksmöblerna. -Julklapp? Att du målar köksmöblerna. -Nu när du är ledig i några dagar, kanske du kan måla köksmöblerna? Snälla?

Grejen är den att han målade ett hörnskåp och en kista, jättefint, för några år sedan, köpte färg för att måla köksmöblerna... Men där tog lusten slut. Men min lust att få vita fina köks möbler istället för slitna, tråkiga furumöbler har inte försvunnit. 

Så idag tog tjatandet slut och agerandet började och jag tog själv tag i min dröm och greppade slipklossen. Fast först fick jag jaga på barnen att hjälpa mig bära ut möblerna på altanen, men sen tog jag saken i egna händer och satte igång! 

Så nu står det ett bord, en köks soffa och tre pallar ute på altanen som redan är slipade och har fått sitt första lager grund färg. Jag ska grunda ett lager till i morgon, innan jag går på med färgen. Men redan ser de vita och fina ut:)

Sitsen på pallarna är gjord av något rottingliknande material så vi bestämde oss för att inte måla den delen av pallen.

Som ni ser skulle vi behöva måla lite på altan också... Det kanske kan vara ett jobb för Anders?

Ytan på bordet är verkligen sliten, det är stora delar där lacken har försvunnit helt. Jättebra på ett matbord för en familj med tre halvstora barn... NOT!

Visst blir det nog betydligt bättre?

Anders åkte iväg och jobba tiiiidigt i morse, men jag kunde sova lugnt för jag hade ändå sällskap i sängen.

Världens sötaste Shiba låg bredvid mig när jag vaknade, skönt vilandes på husses huvudkudde:)

Gotjejen!