Livets små goda

En av livets små pärlor är att få smyga ut barfota på den daggvåta gräsmattan och plocka jordgubbar till frukost från det egna landet. 

Nymålat!

Nu har jag vita fina möbler i köket, äntligen! Men, tapeterna i köket har jag ledsnat på för länge sedan. Så steg två i min förvandling av mitt tråkiga kök är att attackera väggarna i köket. Först var jag inne på att ha vita väggar. Men efter funderande och diskuterande hit och dit bestämde vi oss för ljusgrå väggar. Det låter lite tråkigt kanske men jag tycker att grå är en neutral och bra färg som passar till alla andra färger. Så, nu har steg två kört igång!

Så här ser alltså köket och tapeten ut. Mörk, tråkig och full med fläckar efter barnens framfart. Men bordet är fint:)

Igår satte jag igång och ta ner allt från väggarna, tvätta och maskera allt runt omkring. Anders slipade, spacklade och målade på lack på alla fläckarna. 

Här har inte Anders spacklat och lackat ännu. Det syns tydligt vad ful väggen har blivit. Jag kan ju säga det att det är skönt och ha en liten pool på tomten när man håller på med sånt här arbete i ett 30 grader varmt kök! Så skönt att lägga sig i den och svalka av sig...

Inför val av målarfärg har vi här hemma haft en liten diskussion om var vi ska handla färgen. Anders ville åka in till Colorama, en jättemysig men lite dyrare färghandel, medans jag ville handla på Rusta, som har betydligt billigare färg. När vi för några år sedan gjorde iordning Simons dåvarande rum köpte vi vit färg på Biltema. Den var riktigt kass, vi fick måla många gånger. Inte så kul. Men tillsist bestämde vi oss ändå för att prova Rustas färg. Jag tänkte att jag har ju ändå semester så det gör väll inget om jag får måla någon extra gång. Det var också en anledning till att vi valde en grå färg istället för en vit, tapeten var ju så mörk innan, så vi tänkte att den grå nog täcker bättre.

Här har jag målat ett lager färg och jag är så nöjd. Färgen täcker ju riktigt bra! Det ser ut som om det kommer att räcka med två lager:) På jobbet målade vi med en grå färg som "plockar upp" färgtonen från ex gardin och ser lätt lila ut om gardinen är lila. Jag har en känsla av att det kommer den här färgen göra också men det skulle bara vara bra tycker jag om det är så. Då blir färgen mer "levande". Jag ser fram emot morgondagen när jag får måla nästa lager:)

Nu ska vi kämpa för livet tillsammans med Katnis. Ha det så bra!

Sommrig rulltårta



För många år sedan, innan mobiltelefonerna innehöll hela världen, lärde jag mig ett recept på rulltårta. Det är ett enkelt recept att komma ihåg och använda när man snabbt vill ha något gott att bjuda på. Så idag tänkte jag dela med mig det till dig, den blir luftig och god och passar utmärkt till en feststund i bersån...

 

 

Man börjar med att plocka fram tre lika stora vanliga dricksglas. I den första knäcker man i oftast tre ägg, är de riktigt små ägg kanske det behövs fyra för att fylla upp glaset.

 

 

Sedan fyller man upp socker och vetemjöl i de andra glasen, det ska vara lika mycket socker och vetemjöl som det är ägg. Sedan vispar man ihop ägg och socker pösigt i en bunke.

 

 

Ha i mjölet och innan du vispar så lägg 2 tsk bakpulver och 2-3 tsk vaniljsocker på mjölet.

 

 

Vispa sedan ihop allting till en härlig smet

 

 

Lägg bakplåts papper i en djup ugnsform och bre ut smeten. Den ska vara någon cm tjock så i min form kan jag inte bre ut till kanterna. Stoppa sedan in i ugnen, lite under mitten blir bra, på 200 grader i ca 7-8 minuter. Känn med en sticka, eller i mitt fall en spik, att den är torr hela vägen i mitten. Går den för länge så blir kakan torr och spricker när man rullar den.

 

 

Medan kakan är i ugnen passar man på att röja lite eller sätter sig ner och mumsar på resterna från skålen. Jag hann med både och.

 

 

Nu är min kaka klar. Då sätter jag igång med resten medan den fortfarande är varm, för det är så jag är lärd. Har man smörkräm på så behöver den dock svalna något.

 

 

Lägg ut ett nytt bakplåtspapper och strö över socker.

 

 

Ta upp kakan ur pannan med hjälp av bakplåtspapperet och vänd ner den på det nya bakplåtspapperet, ovansidan ska vara mot sockret. Pilla loss baklåtspapperet i ena hörnet och dra försiktigt. Sitter det fast så kan man prova att pensla på bakplåtspapperet med kallt vatten innan man drar.

 

 

Sedan är det dags att ha på fyllningen. Här är det personlig smak som gäller vad man vill fylla med, men jag har på min egna hemgjorda jordgubbsylt:) Bre ut den så att den täcker botten.

 

 

Sedan rullar man kakan försiktigt. Kakan sprack ingenting när jag rullade utan är mjuk och fin att rulla.

 

 

Jag förvarar kakan i bakplåtspapperet. Jag delade på den för att göra den enklare att förvara och den har som du ser redan dragit åt sig sylten! Mums!

 

Nu är det bara att vänta på att det dyker upp någon som vill dela kakan med mig. Jag ska servera den med en klick grädde och några färska bär ifrån trädgården. Det ska bli så gott!

 

Ha en skön dag!

Personlig present

Igår fyllde barnens kusin Louise 20 år. Grattis! Louise är en underbart härlig, snäll och go tjej som är en toppen kusin till mina tre gopluttar. En sådan toppen tjej förtjänar en personlig och fin present som är gjord med henne i tanken. Att skapa saker till en person är en välldigt personlig process. I det här fallet när jag gjorde Louises present så tänker jag på henne hela tiden, vad gillar hon, villken färg är rätt för henne, vad har hon för personlighet. Jag tänkte på minnen från Louise uppväxt och saker hon har sagt och gjort. 

Så vad gjorde jag till Louise? Hon fick ett personligt halsband som hon är garanterat ensam om.

Halsbandet är uppbyggt av tyg som är limmat på tjock filt. Bandet runt halsen är av skinn och ställbart för att kunna välja hur högt eller lågt det ska hänga. Jag gjorde små hängen som ger halsbandet rörelse och lite flärd. Ideen till halsbandet fick jag från Craft Forest.

Grattis Lollo!

Ett fall för Sherlock!

Igår kväll när jag skulle tända ljusen (se förra inlägget) på altanbordet var värmeljusen jag hade satt i ljushållarna borta. " Vem har tagit värmeljusen på altan!?" Anklagade jag min helt oförstående familj. Alla nekade till att vara skyldiga. Ja ja, tänkte jag och satte i nya värmeljus och kröp ner i soffan. Jag blåste ut ljusen efter 01 på natten, och gick och la mig. Nu på morgonen går jag ut på altan och ska sätta mig och äta frukost.

Värmeljusen är borta igen! Och en ljuskopp är flyttad! "Sherlock Holmes! Jag behöver dig!" 

Eller inte, jag tror jag vet vem tjuven är. I morse vaknade jag till och tyckte jag hörde fågelklor mot trä och nått som klingade. Så troligtvis är det skatorna som flyger runt här omkring som är skyldiga. Att de gillar bling bling har jag ju hört men värmeljus? Eller försöker de ta de glittrande ljuskopparna men orkar inte och stjäl då värmeljusen bara? Kanske tycker de att nätterna är kalla och försöker hitta lite värme? Inte vet jag, men... Låt bli mina värmeljus!!

Häxan Blondie: Kleptomanen hittade det här blogginlägget där jag också lånade bilden. Tydligen finns det fler frusna skator:)

Fääärdig!

Nu har jag tänt ljus på altan och lagt mig i altansoffan under en filt. Anders ligger och tittar på VM finalen och jag hör kommentatorerna genom altandörren. Vad det är härligt med sommar! Anders, den stackaren, har inte semester men nästa vecka ska han jobba eftermiddag så han får sovmorgon i alla fall.

Ja, iallafall har jag haft en semestervecka nu. Fort går det. Men jag är så nöjd med att jag har målat mina köksmöber. Färdigmålade och inburna i köket är de. Det blev så snyggt!

Här är möblerna på plats i köket. Jag hittade en panelgardin som jag gillade. Den köpte jag och använde till att klä om soffan och göra nya dynor till pallarna med. Så nöjd:)

De här bilderna knäppte jag i fredags kväll när vi precis hade ställt in möblerna. När jag vaknade på lördag morgon hade jag lätt panik över att bordet nog inte kommer vara fint och vitt många minuter när barnen släpps lösa. På något sätt behövde bordet skyddas! Så jag satte igång å gräva i skåpen och hittade lite vit vaxduk och tjock bordsfilt. Av det sydde jag tre bordstabletter att lägga på bordet. Vaxduken räckte inte till fler så jag fortsatte att gräva och hittade konstläder som jag har fått för jättelänge sedan och inte använt till något. Av det sydde jag två underlägg till och så sydde jag små glasunderlägg också, både vita och i skinn. Det blev riktigt bra. Jag gillar den lite mer maskulina känslan som blir av skinnet.

För att göra soffan ännu mer mysig och få in mer skinndetaljer, så sydde jag en kudde till soffan.

Kudden är sydd av svarta jeans, skinnet, vitt lintyg och överblivet tyg från stolarna/soffan. Jag gjorde en omlott öppning för att stoppa in kudden i. Öppningen stängs med stålöglor som jag har bundit ihop med en liten bit rep.

Panelgardinerna som jag använde hade ju invikta sydda kanter på långsidorna. Dessa klippte jag bort när jag sydde dynorna, men jag kastade dem inte. I stället sydde jag ihop dem och trädde snöre genom kanalen som var i inviket. Och så sydde jag fast dem som en passpoal på kudden. Jag tycker att ofta är det små saker som kan göra stor skillnad och passpoalerna på kudden är en sådan sak.

Till bordet har jag gjort två DIY (hemmapyssel) saker. En vas och en hållare till glasunderläggen. 

Vasen var snabbt gjord. Jag band snöre, samma sort som till kudden, runt halsen på en senapsburk. Å så ut och klippte av några rosor i trädgården och satte i. Voilà! Klart!

Hållaren är gjord av ett juice paket. Jag klippte av den till en lagom höjd. Sedan limmade jag fast svart tyg på insidan och vek också tyget över kanten för att dölja juice paketets ojämnheter. Och så en bit skinn på insidans botten. Utvändigt limmade jag fast skinn och knöt snöre (samma snöre igen) runt om. Hjärtat är av metall och jag dekorerade med lite stenar. Klart!

Till sist hängde jag en quiltad filt, som jag gjort, över armstödet.

Nu är köket betydlig mycket mysigare och finare med mina uppfräshade möbler och jag är jätteglad! 

Och föresten har jag bara slagit ihjäl tre myggor under den timmen jag har legat ute och skrivit. Det ni!

Tonårs förälder...

När barnen är små är vi föräldrar det viktigaste i världen. Vi blir överrösta av kladdiga pussar, underbara teckningar och hemmagjorda halsband. När de börjar lära sig att skriva får man helt fantastiska, felstavade, kärleksförklaringar som värmer det mest frusna hjärtat. De ser på oss som om vi är de mest fantastiska människorna i hela världen och gör allt för att vi ska se dem, krama dem, älska dem.

Sedan växer de, börjar vara ute länge med kompisarna på kvällarna, smygröker sin första cigarett, kysser sin första kärlek, och någonstanns på vägen slutar de att titta på oss som om vi är fantastiska. De kladdiga pussarna och felstavade kärleksförklaringarna har de glömt sedan länge. Nu ska de slå sig fri, bli en egen person, och de ser på oss som om vi står i vägen och hindrar dem, och de påminner oss gärna om det, på många olika sätt.

Och plötsligt finner vi att det är vi som gör allt för att de ska se oss. Vi bjuder på bio, vi frågar hur det är, vi står ut med musiken dunkandes på högsta volym, vi sticker till dem en sedel, allt för att tonåringen fortfarande ska älska oss. Se att vi bara vill krama dem, älska dem, stötta dem, och att vi bara vill bli älskade tillbaka. Att vara tonåring är svårt, att stå med ena benet i barndomen och andra i vuxenvärlden, men att vara tonårsförälder är också svårt. 

Allt vi båda behöver för att orka är att höra "Jag älskar dig".

Hejdå fula köksmöbler!!

Ok, jag medger att det kanske är lite barnsligt att tjata, men jag har tjatat... På Anders. -Det skulle vara jätte trevligt om du kunde måla köksmöblerna. -Julklapp? Att du målar köksmöblerna. -Nu när du är ledig i några dagar, kanske du kan måla köksmöblerna? Snälla?

Grejen är den att han målade ett hörnskåp och en kista, jättefint, för några år sedan, köpte färg för att måla köksmöblerna... Men där tog lusten slut. Men min lust att få vita fina köks möbler istället för slitna, tråkiga furumöbler har inte försvunnit. 

Så idag tog tjatandet slut och agerandet började och jag tog själv tag i min dröm och greppade slipklossen. Fast först fick jag jaga på barnen att hjälpa mig bära ut möblerna på altanen, men sen tog jag saken i egna händer och satte igång! 

Så nu står det ett bord, en köks soffa och tre pallar ute på altanen som redan är slipade och har fått sitt första lager grund färg. Jag ska grunda ett lager till i morgon, innan jag går på med färgen. Men redan ser de vita och fina ut:)

Sitsen på pallarna är gjord av något rottingliknande material så vi bestämde oss för att inte måla den delen av pallen.

Som ni ser skulle vi behöva måla lite på altan också... Det kanske kan vara ett jobb för Anders?

Ytan på bordet är verkligen sliten, det är stora delar där lacken har försvunnit helt. Jättebra på ett matbord för en familj med tre halvstora barn... NOT!

Visst blir det nog betydligt bättre?

Anders åkte iväg och jobba tiiiidigt i morse, men jag kunde sova lugnt för jag hade ändå sällskap i sängen.

Världens sötaste Shiba låg bredvid mig när jag vaknade, skönt vilandes på husses huvudkudde:)

Gotjejen!

Hands up for female truck drivers!

Jag jobbar på en förskola där vi arbetar mycket med genus. Att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett kön, tjej som kille, är självklart för mig.

Med det sagt så började jag min semester igår med att följa med Anders en dag på hans jobb. Å hur trevligt det än är att sitta och vara ett vackert kuttersmycke i högklackat medan han går runt och gör sina manliga saker med den manliga lastbilen- så är det inte riktigt nått för mig, utan jag vill ju hjälpa till å jobba! Anders har också för länge sedan insett att hans fru är värdelös som kuttersmycke, och såg fram emot att få hjälp med sitt rätt så slitsamma arbete. Han kör pappersmassa från hamnen till en fabrik vid falun. Där lossar han av den från sidan på lastbilen med en truck. Sedan åker han och lastar på papper som han kör ner till hamnen och så åker han tillbaka och hämtar mer papper i falun som han kör ner till hamnen. Sedan hämter han pappersmassa i hamnen som han kör till falun igen dagen efter. Anders arbetsdag börjar ungefär 3.45 på morgonen och slutar lite olika beroende på hur lång tid de tar på sig i hamnen men runt 18.30-19 tiden oftast. När vi kom upp till Falun så öppnade vi dörrarna på lastbilen och hoppade in i trucken för att lasta ur pappersmassan. Sedan skulle lastbilen sopas av och spännbanden rullas ihop. Jag gick för att stänga dörren på flaket. Dörren hålls upp av en platt pinne som man drar ut från lastbilen för att spärra dörren från att åka igen. Men, vad fn! Den går ju inte att trycka in! Eller ska den vickas åt nått håll? Nä, tryck säger Anders. Jag trycker med armarna, lägger tyngden på och använder benen, dunkar på den men pinnen rubbar sig inte en millimeter. -Anders! Hjälp! Han kommer, trycker, händer inget. Då tar han i med hela kroppen och vips har den åkt in! -Det är ju lite teknik också, försöker Anders trösta mig när jag ledsamt konstaterar att jag har klena spagetti armar. När vi har kommit till hamnen med papperet så hoppar jag ut för att öppna dörrarna. Men vad fn? En dörr sitter fast! Jag sliter och drar, rycker och tar i och tänker att funkar inte lite våld-använd mer! Men dörren går inte upp! -Anders! Hjälp!  Anders kommer, tar i, och dörren rubbas inte. -Men vad sjutton, säger han och drar till. Ingenting. Då tar han i med full styrka och gör ett jätteryck, och vips lossnar dörren! -Teknik? Frågar jag. -Jo, man lär sig med tiden, försöker han trösta mig och mina spagetti armar. Börjar ni se ett mönster? Så här fortsätter det under dagen. Visst är det teknik och olika knep som man behöver lära sig, men jätte mycket bottnar i ren råstyrka. Jag anser mig vara en relativt normalstark tjej som i mitt dagliga liv klarar mig bra. Anders har ju alltid däremot fysiskt varit rejält mycket starkare än mig. En dag i en lastbil, som har hängt med ett tag och börjar känna sig lite trött och sliten och kräver mycket fysisk uppmuntran för att orka med -och så känner sig nog många lastbilar för de får jobba hårt, ger mig en ny syn på kvinnliga lastbils chaufförer! Hur gör de? Jag är så imponerad av dem att det klarar av den fysiska biten! Kvinnor kan och kvinnor är starka! Men jag och mina spagettiarmar inser oss besegrade, i alla fall idag...

Hands up for all female truck drivers!!

Lisa från "Ice road truckers"